Tackar och bugar och bockar för den här tiden!!

Först tänker jag meddela att jag är jättelycklig idag...har nämligen fått ett "Fredrik Lindströms minnes stipendium" även för denna resa!! Tackar och klappar mig själv på axeln, måste ha gjort något rätt iallafall... (inte ett aprilskämt...)

Om två timmar blir jag hämtad och skjutsad till flygplatsen här i Columbus...denna resa börjar nämligen närma sig sitt slut den med! Fattar som vanligt...ingenting! Nyss hade jag två fantastiska utlandsvistelser att se fram emot, nu har jag redan varit där... Vad hände egentligen, är det jag på alla bilder eller har jag drömt allt??! Det är alltid lite vemodigt att säga hejdå, men ser faktiskt fram emot att komma hem... framförallt att få träffa alla nära och kära och krama om min hund och häst igen :-)

OM jag nu kommer hem vill säga...för flygbolaget har ändrat mina flygtider så istället för god marginal och tre timmars väntan innan Sverigeflyget i New York så har jag nu bara en ynka timme på mig att checka ut från USA och checka in väskan på nästa flyg...håll tummarna att jag inte missar planet please!! Varför kan jag aldrig få flyga med god marginal??!! Har iallafall checkat in dagens flighter redan, alltid någe... och förhoppningsvis slipper jag åka på väsk-övervikt, dock är jag väldans orolig (som vanligt), vem har lagt tegelstenar i mina väskor?! Jag bara undrar...

Tiden här i USA har verkligen varit givande; även om Ohio nu är landsbygdens USA så har jag verkligen fått se "the reality" med alla olika "gruppen" av människor som lever här; rika, fattiga, olika kulturer, indianer och amish...och en massa mer!! Till alla er därute som funderar på att söka en utlansplacering under din utbildning - sluta fundera och gör det istället!! Det du har med dig i bagaget efter en utlandsvistelse är erfarenheter du inte kan skaffa dig på hemmaplan...var så säker, och om du tvivlar är du varmt välkommen att kontakta mig *haha*!! Alla resor jag varit på har ju helt klart varit en bonus, och att träffa glada Sverigemänniskor här i staterna har ju varit en ännu större bonus...Vänner vet hur man förgyller ens tillvaro :-) ...och tusen tack alla ni som följt med via bloggen på dessa resor...över 20000 läsare från hela världen, det om något är fantastiskt!!

Nu är det hög tid att försöka få ordning på allt här...sen ska jag gå ut i solen och njuta av en kopp starbucks innan det är resedags....träffar några av er väldans snart; vilka glada har jag äran att jobba med på måndag kväll??!! Välkommen hem till verkligheten Em! ...tack tack...

...säger väl som vanligt då; ByeBye USA - I will miss ya!! Men nu blickar iallafall jag framåt mot nya äventyr...säger bara hej 8e juni och bring it on!!

STORA KRAMAR FRÅN

EM!!

Nya källaräventyr och en liten skyltspecial...

Blixtar, dunder och nya tornadolarm...ja Columbus vet verkligen hur man hälsar folk varmt välkomna tillbaka!! Blev en kort visit i källaren denna gång, typ en timma, dock var jag ute och sprang när larmet gick och kan lova att jag aldrig sprungit så fort i hela mitt liv... När högtalarna skriker ut "Tornado Tornado!! Go inside..." känner iallafall inte jag för att vara kvar ute...

Idag är sista dagen här i USA, så dagens projekt är att försöka få ihop väskorna igen och, så att säga, packa lite smart viktmässigt så allt får åka med hem till Svedala igen! För imorrn vid den här tiden börjar min resa tillbaka hem igen och på måndag morgon står jag med fötterna på svensk mark igen. Fattar fortfarande inte var tiden tar vägen om jag ska vara ärlig...

Här kommer en liten skyltspecial:

I hamnen i Fort Lauderale

I Cinatown New York

Flygreklam i Miami

I Amishland

Kakaffär i Fort Lauderale

Hit kommer bussen vid tsunamilarm...känns genomtänkt...south beach Miami

Klart katten och hunden ska få gå på spa

Talar sitt egna språk, gå inte dit! ;-)

Rallykalle på roadtrip...igen!

Vetetusan vad som hände med min ta-det-lugnt-och-inte-göra-nånting-alls-planering... för klockan halv sju imorse (läs igår) ringde min klocka. Uppenbarligen missade jag snooze-knappen och stängde av alarmet istället och vaknade med ett ryck 45 minuter senare då jag tyckte att det var lite halvlustigt att klockan inte ringt...man är bra smart på morgonen. Eftersom jag skulle plocka upp en hyrbil klockan 8 ca 1 timmes joggingtur bort blev det lite halvpanik om jag säger så, men som tur var dök en buss upp precis när jag passerade en busshållsplats så jag liftade med den istället för att morgonmotionera...Grejtans!! Fick iallafall min lilla bil och tänkte köra en runda för att införskaffa frukost, dock var parkeringsplatsen som en stooor labyrint så virrade säkert omkring i närmare 30 minuter innan jag tillslut hittade rätt väg som visade sig gå genom ett stort hotellområde, helt logiskt -NOT!! Dock möttes jag av en stängd grind och en kvinna som propsade på att jag skulle visa mitt parkeringskvitto så kläckte lite halvdesperat ur mig "I just picked up my rental...", hon kikade på mig och öppnade grinden. Frihet!! Att köra bil i USA är inte riktigt som hemma. För det första; bilen är automatväxlad, något som medför att iallafall jag lätt glömmer bort att det faktiskt är jag som kör, det är ju bara att gasa och bromsa...typ som att åka radiobilarna...fast på riktigt. För det andra; man svänger gladerligen höger mot rött...vet dock inte om detta är en skriven regel eller bara nått alla gör, jag följer strömmen...funkar finfint för det mesta, dock var jag 2mm från att krascha in i en polisbil...skyller på att jag hade solen i ögonen. För det tredje; du har ingen aning om hur fort du kör för alla siffror är i miles/h och nej...jag är ingen levande miniräknare. Sen har dom ju så vansinnigt många roliga skyltar också...och blinkande pilar och reflexer och koner och filer på vägarna...erkänner att jag ganska ofta blir rätt snurrig eller bara sitter och småskrattar haha! Sen gör det ju inte saken bättre att skylten sitter efter aktuell avfart...eller på höger sida om du ska svänga till vänster och tvärt om...ingen logik... Rätt många stannar faktiskt och läser alla skyltar innan dom rullar vidare och andra backar för att vara på säkra sidan att dom inte missat något, att dom då kan befinna sig mitt på motorvägen verkar inte bekymra dom det minsta. En skyltspecial kommer...

På väg in mot Miami

Här är det inte rush-hour, här är det beach-hour

Ocean ave. Miami

Åsså stranden förståss

Dagens projekt nummer ett var att ta sig till Miami...dock utan karta för såna verkar ju inte existera här i landet och GPS har jag aldrig turen att få i mina bilar...kanske tur det förresten, vi skulle nog lätt bli osams när den börjar gorma om att jag kört fel väg... Måste väl ändå säga att Florida är enkelt att köra i...man kan ju bara köra i de fyra väderstrecken och kör man för långt i tre av dom så hamnar man i vattnet...detsamma gäller på alla småöar, hamnar man fel är det bara köra runt i en cirkel. Hittade till Miami south beach på första försöket, några U-svängar och några mindre tillåtna västersvängar senare (inte mitt fel att det var vägabete heller...). och måste bara fråga en sak: VARFÖR har jag inte varit i Miami tidigare...gillade konceptet; en enooorm och vit sandstrand, turkost vatten, en bargata och en shoppinggata...mer behövs inte för att få mig på bra humör. Placera sedan ut en drös surfare och andra trevliga människor så blir dagen liksom komplett! ...och JA och börjar bli lite halvbrun nu B-)

Observera termometern!!

Projekt två: hitta tillbaka från Miami till mitt hotell...gick finfint igen, som om jag aldrig gjort någe annat än kört bil här i Florida. Hotellägaren var en riktigt snäll prick som lät mig behålla rummet tills jag skulle åka vidare, så inte förrän halv åtta checkade jag ut, tog en tripp till downtown i Fort Lauderale och moffade en massa mat på Cheesecake-faktory, nu behöver jag inte äta på en vecka...minst! ...och SEN vet jag inte vad som hände, skyller på paltkoma för jisses va vilse jag körde...hamnade hela tiden i återvändsgränder och snurrade runt i villakvarter...hittade faktiskt en rondell (första här i USA, kändes faktiskt exotiskt haha) och misstänker att jag var på alla smågator som finns i stan innan jag kom ut på stora vägen mot....Orlando! Kvällsroadtrip med andra ord, så går det när man hittar billiga flygbiljetter...måste väl erkänna att det kanske var en aningens längre än jag trodde till Orlando, hade inte så bra koll när biljetten bokades (nån som är förvånad...inte jag heller). Men...som på den gamla goda tiden, köra motorväg i mörker all by myself...tur att man kan en massa knep för att inte somna bakom ratten! När det var 50 avfarter kvar tills jag skulle svänga av till en annan motorväg så upptäckte jag till min fasa att bensinmätaren närmade sig botten...kände ju inte för att chansa, ekvationen (50 avfarter + obestämd sträcka på annan väg) / 1/10 bensintank kändes inte riktigt som den optimala ekvationen...så  projekt nummer (jag har tappat räkningen): tanka en bil i USA... 1) hade ingen aning om hur man fick upp tanklocket...löste detta ganska snabbt... 2) visste inte om bilen ville ha a)disel eller b)bensin... och vilken sorts bensin sen, fanns ju massa sorter att välja på!! ...efter att ha läst instruktionsbok och tittat efter instruktioner på bensinlocket så fann jag ingen annan lösning en att fråga en förbipasserande... Så...den svenska halvblonda tjejen skuttade fram till första bästa kille och bad om ursäkt för en helkorkad fråga om vilken bensin min bil ville ha....klockan halv två på natten....behöver jag säga att jag fick hur bra hjälp som helst, bilen blev till och med tankad trots att det var självservice haha! Sen var det bara sätta full rulle därifrån...Rallykalle on the road, det är jag det!

Lycka var att komma fram till flygplatsen...trött, tröttare, Em! Att jag sedan blev osams med självutcheckningssystemet för hyrbilen när jag väl hittat in i rätt garage...det bjuder jag på! Nu är det bara sisådär 4h tills mitt plan lyfter mot Atlanta...där har jag 37minuter på mig innan nästa flyg går så jag räknar redan nu med att missa det, inte en chans att dom hinner ordna med logostiken så dom hinner få upp dörren och jag ska hinna transformera mig till nån terminal långtbortistan...så...lika bra och klura på vad man ska göra i Atlanta då i väntan på nästa flyg... optimist javisst!

Såhär fint var den imorse!!

När livet är som ett vykort...

Håller mig till min plan...allt jag jobbar på är min solbränna!! Förutom att jag faktiskt ställde klockan imorse för en morgonpowerwalk längs stranden samt att jag på kvällskvisten roat mig med att åka båt i flera timmar och sett oändligt många magnefika lyxyachter, bland andra med ägare såsom Steven Spielberg och Johnny Depp. Snacka om båtar alltså....Finlandsfärja släng dig i väggen säger jag bara! och alla enoooorma hus ska vi inte tala om...bostadsyta på sisådär 15000kvm, ja men det är väl precis som min lägenhet hemma i stan, minus sisådär 14110 kvm... Om nån därute känner att ni har alldelens för många pengar på banken tar jag gladerligen emot ett bidrag i form av en båt eller ett hus här kan jag lova...ett litet lagom sommarnöje menar jag haha! Tur att det är gratis att drömma...

Här kommer ett litet bildsammandrag av min soliga dag här i Florida

Steven Spielbergs lilla jolle får inte ens plats på bilden...

Pelikaner finns det gott om

Grekisk lunch på stranden

...en myntsamlare som troligtvis hittat en mindre skatt för numera jobbar han såhär haha

Nu är det helt klart sovtajm....imorgon är en ny dag!

Em på nya äventyr!

Efter att ha nu ha varit vaken i 1½ dygn känner jag mig oförskämt piggelin om jag får säga det själv...men det är väl alltid så; sol, sandstrand och hav...vem har tid att vara trött då??!! Åkte med en rolig liten mexicanare till flygplatsen Newark natten som var, gick bra mycket snabbare och smidigare än jag vågat hoppas på men väl på flygplatsen kunde man ju lätt hålla sig för skratt. Först gick jag uppenbarligen ivägen för en städare (hur nu det gick till då han befann sig på andra sidan terminalen...) så fick en lätt utskällning för att jag stövlade in på hans nyputsade golv waaaay för tidigt. Ingenting, och då menar jag INGENTING på flygplatsen var öppet och klockan var halv två på natten så satte mig i ett hörn alldelens för mig själv och lyfte snällt på fötterna när gubben kom med sin städmaskin. Framåt halv fem tiden fick jag checka in min väska, incheckningsdamen hade uppenbarligen inte heller vaknat på rätt sida och va allmänt sur och grinig helt utan anledning, hon hade ju iallafall fått sova jue! Sen var det bara och vänta för säkerhetspersonalen som inte heller hade vaknat ännu, blev helkroppsröntgad (dom gör ju så här i USA) och tydligen är man på svarta listan om man har en tröja med guldtrådar i så åkte på ytterligare en visitering...sen slå sig ner vid gaten och återigen...INGENTING öppet, gick inte ens att köpa vatten...när jag väl fick kliva på planet vid sextiden såg jag typ fjorton dörrar på samma gång, ögonen gick mer än i kors...självklart hade jag fått en mittenplats, mellan två välvuxna herrar som typ redan tog upp min plats...och eftersom jag gick på planet sist av alla (orkade inte trängas) så fick väskan inte plats på hyllan utan fick tränga ihop mig a la thailändsk minivan mellan gubbarna med en väska på golvet och en väska i knät och jackan som kombinerad huvudkudde/filt. Sen minns jag inte så mycket mer för jag tvärslocknade innan vi ens taxat ut från gaten och vaknade inte förrän säkerhetsbältesskylten plingade till och det var dags att kliva av planet...då är man trött!! Dock gick flygplansbytet över förväntan, hade piggnat till och en kaffe senare var jag lite mindre zombie. I nästa plan fick jag tre säten för mig själv, den flygresan kunde ha fått varit många timmar längre för jag låg och sov hur gott som helst och vaknade nästintill piggelin på min slutliga destination: Fort Lauderale i Florida. Här har jag tänk tillbringa min sista vecka här i staterna nämligen.

Bor alldelens perfekt; på ett hostel/hotell precis vid stranden! Dumt att klaga faktiskt, jag har redan nu en mycket bättre känsla över konceptet hostel än det som jag senast bodde på i L.A. Dagarna här tänker jag fylla med ingenting... låter väl som en bra plan?! Lite som att knyta ihop säcken då sista resan som student här i USA påminner om den första resan i Thailand. Jo förresten, en sak ska jag fylla dagarna med...bättra på brännan! Låter lagom jobbigt i mina öron...

Välkommen till Florida

Min strand :-)

Team Thai goes...lite lätt vilse och New York by night!

Att team Thai spenderat helgen i New York kan knappast ha gått någon omärkt förbi...vare sig på hemmaplan eller här i "tha big apple". Vi virrar gata upp och gata ner men hamnar på nått konstigt vis alltid mer eller mindre rätt, vi har inte tappat bort varandra och vi har alla kläckt klockrena kommentarer denna helg! Sooooooo.....

...efter brudarnas powernap igår på dryga timmarna (!!) så skakade vi liv i New York med utgång på Hard Rock och sedan på något underligt sätt lyckades vi hamna på nåns privata födelsedagspartaj i en lounge...hur detta egentligen gick till har vi ingen riktig aning om men det var bra drag i äkta N.Y style och placet hade till och med ballonger som svävade omkring i taket...jodåsåatt... hur fröknarna Ev och Fia sen lyckades vakna 45 minuter INNAN klockan ringde imorse förblir för mig en gåta..själva blev jag väckt av skönsång (??!!) typ en minut efter att klockan egentligen skulle ha ringt, hade gärna sovit vidare om jag säger meeen icket! Ny dag och nya äventyr och innan jag visste ordet av hade jag duschat, fått på mig kläder OCH packat ihop väskan...sista dagen här i N.Y för denna gång nämligen.

Först tog vi en tunnelbana tillbaka till "ground zero" och jajemensan lite mera flyt idag då vi ju tränat på att åka fel igår så idag kom vi rätt på första försöket, på ett tjillevipp fixade vi biljetter och köerna va inte alls lika långa som gårdagens *check*. Dock blev vi utskällda både muntligt och med visselpipa av en patrullerande polis då vi tröttnade på hjordarna av turister och hittade en egen lösning på trängselproblematiken genom att korsa en gata...skulle vi inte ha gjort med facit i hand, trodde en stund polisen skulle bli blå i ansiktet så som han blåste i sin lilla visselpipa haha... bara rätta sig in i ledet igen med andra ord. Detta var mitt andra besök på "ground zero" med platsen är verkligen värd köandet då den påminner om något som vi aldrig kommer glömma...tystnaden på platsen är gripande och att flera av de inristade namnen runt monumentet är dekorerade med levande blommor gör att det är svårt att hålla tårarna tillbaka...

här är den, den omtalade rosa limousinen

Ev i full färd med att lära sig tunnelbanesystemet

Ground Zero

Efter besöket och en Starbuckskaffe senare var vi redo för nästa tunnelbanetripp, även denna fortlöpte utan större problem även om det med facit i hand hade gått fortare att promenera haha...jaja man får försöka vila fossingarna när man kan helt enkelt! Kom upp från tunnelbanan mitt i en korsning och våra orienteringskunskaper sattes återigen på prov... Tydligen hölls kartan upp och ner eller bak och fram eller något liknande för snart insåg vi att vi vandrat tillbaka halvvägs till WTC igen...hmm..SoHo alltså, varför ska det alltid bli förvirrat när man kommer dit?! Men trots några små regndroppar och en extra liten promenix höll vi humöret uppe...och faktiskt...snart var vi på rätt köl igen och dagens shoppingmaraton drog igång, nått som vi faktiskt är väldans bra på kan jag lova hehe! Ett antal påsar senare kände vi oss dock mätta på affärer så vi tuffade tillbaka till våra hemkvarter vid Time Square, det blev naturligtvis burgers i tapasformat till kvällsmat och återigen avverkades ett antal världsviktiga samtalsämnen under middagen. Sen var det dags för den jobbiga biten...den med tack och adjö för denna gång! Fasiken, jag verkligen hatar att vinka av folk!! Har iallafall sett till att fröknarna hamnat på en tunnelbana och att de åker åt rätt håll så de tar sig till flygplatsen...Håller tummarna att de får en lugnare hemresa än deras hitresa om jag säger så...även om vi skrattat gott åt den vid ett flertal gånger under helgen!

Guldgubbe på promenad

Mucho folk i N.Y denna helg!!

Nu tar även jag adjö av New York för denna gång, ska flyga vidare på nya äventyr och har siktet inställt på varmare breddgrader...måste ju bättra på brännan innan jag återvänder till Svedala om en liten vecka! Har dock lyckats boka ett flyg i ottan imorrn bitti och ska alltså spendera natten på flygplatsen...återigen en av mina smartare ideér haha...ibland blir jag så nöjd med mig själv! Hörs snart igen... kram

Promenad i Central Park på kvällskvisten

Baj Baj N.Y - I gonna miss ya...